Pingsten och väderkvarnarna

Stenåsabadet låg där ännu där vi lämnat den våren innan, med gräsmattorna täckta av tusensköna och luften tung av ruttnande tång. En spov hörs på håll och där ännu en, rödspovar, nu börjar dagen gry och det känns kallt att krypa ur säcken. Stefan är redan uppe och lagar frukost, luften är kall och rå och full av dagg, en bofink pickar försiktigt på en bit bröd Stefan lagt ut till den. Jag tvättar mig i en kran med färskvatten en bit från tältet, det kalla vattnet väcker mig och skärper mina sinnen. Jag äter min frukost och vi skådar en stund i omgivningarna innan vi åker till norra lunden vid Ottenby. När vi kommer in i skogen hör vi ett per gökar på håll och en ängshökhona seglar på termiken. En kattuggla ger ljud ifrån sig när vi svänger av vägen till vänster.

Michael och Stefan

Några skådare står efter vägen och spanar på ett par mindre flugsnappare, jag tar några foton jag hoppas skall bli bra. Vi får larm om vaktel på Gräsgårdshamn och går mot bilen, någon vaktel finner vi dock ej men i viken intill en fiskebåt som just lastat av nattens fångst simmar ca: 80 knölsvanar, regnet som började vid norra lunden börjar nu avta och vi åker till södra udden. En kopp kaffe och en bulle gör sig gott i magen. Vi udden skådar vi hela eftermiddagen, och vid 18 tiden när jag redan tröttnat på kikaren kommer en svart rödstjärt och sätter sig ett tiotal meter från oss, en ny art för mig och ett trevligt återseende för Michael och Stefan. Några mosnäppor går i strandvegitationen och pickar, en hare springer fram och åter som den ej kunde bestämma vilket håll den skall åt. Vi åkte tillbaka till Stenåsabadet för dagen och i skymningen fick jag ännu en ny art, en hornuggla kommer flygande vid campingen, senare får jag höra av campingvärden att den bor där. På morgonen är vi på väg mot lunden igen när ett nytt larm kommer, vid södra lunden har man siktat en rödstrupig sångare, vi åker den lilla biten dit, när vi kommer dit ser det ut som folk är på väg till pendeln en måndagsmorgon, 100 tals människor vallfärdar ut mot enheden. Vi står där ca: 10 min när en skådargranne skriker ”där är den” vart då undrar jag, och han pekar och pekar, och där i en liten buske bara 4 m från mig sitter den lilla krabaten, jag hinner se den i 20 sek innan den flyr i panik när alla bufflar kommer springande. Vi står kvar där ännu en stund när någon pånyo skriker och pekar i skyn, ovan oss flyger en härfågel i eget majestät.

Dom tittar på den rödstrupiga sångaren

En stund senare dyker sångaren upp igen och Michael och Stefan kan studera den, själv är jag upptagen med att fota en ilsken huggorm jag råkat på. Vi åker tillbaka till norra lunden och fortsätter där vi slutade dagen innan, en blåhake sjunger djupt inne i lunden men visar sig inte, vid kärret i nordöstra delen av lunden äter vi lunch (rågbullar och risifrutti eller vad det heter) Solen steker i den vindstilla skogen ( det märker jag någon dag senare när mina öron bränner och variga blåsor bildas) vi går tillbaka till parkeringen utmed stängslet och stannar där vi hör eller ser något intressant, vi stannade en stund där vi förra året såg höksångare men där fanns nu bara kärrsångare till min förtjusning, ny art för mig.

Norra lunden

Vi åker tillbaka till Stenåsabadet för kvällen där vi natten innan varit solo men nu var en grupp av många nya campare. Vid 21,30 var allt stilla och lugnt dom ända som var uppe var vi, jag hade berättat för grabbarna om hornugglan och det var den vi var på jakt efter, Michael råkade skrämma upp den invid tälten men såg vart den flög, i en tall bara 4m från oss satt den och tittade nyfiket med hornen rakt upp, vi stod där en bra stund innan en bildörr skrämde den på flykt. Solen har just gått upp och vi är på väg till norra lunden igen, man har hört en sydnäktergal där, vart är osäkert.

Halsbandsflugsnappare

Vid parkeringen träffar vi några av Michaels klasskompisar och en lärarinna han haft i floristik från universitetet, hon har just fått en dotter som hon gett det vackra namnet Malva, vi sällskapar på promenaden genom lunden tills vi träffar några som sett näktergalen, den har setts i norra delen av lunden så vi beslutar att ta bilen till Ås camping, vi tar farväl av Michaels vänner och hastar mot bilen, vi vandrar över en äng och in i lunden norrifrån. Det är bara att följa strömmen av människor som hört och skall höra näktergalen. I en glänta står ett femtital människor andäktigt lyssnande, jag sätter mig i samma glänta och skriver i min dagbok, någon säger att det sitter en göktyta i trädet invid, leda skådare riktar sina tuber dit för att ha något att skåda på, själv är jag väldigt intresserad då det för mig är en ny art, och jag fick den.

Spindelnät med dagg

Jag skriver lite till och hör att stämningen ändras bland skådarna, sorlet tystnar och det är, jag säger det igen, andaktslikt tyst, ur de skymmande buskagen stämmer en stämma upp inte alls olik en vanlig näktergal men ändå annorlunda, strax därpå flyger den ur sin gömma och över publiken för att sekunden senare vara försvunnen. Vi stannar en stund för att se eller höra av den igen men intet ljud hörs. Solen steker och jag svettas ymnigt från pannan där jag går i tät buskage. Aftonfalken ses fortfarande i skyn kring Gösslunda gård, vi kommer en bit innan ett nytt larm kommer, Stefan ignorerar det någon minut och kollar sen, en sandtärna, ”fan, vi är försent ute” sväng av sväng av, säger båda två, jag skymtar en väg till höger men kör förbi den, bilen nitar men hamnar en bra bit från vägen, jag backar och kör ett 100 tal m där vi parkerar, i hast packar vi ryggsäckar, tuber och fika, vi halvspringer genom de decimeter höga gräset, 700 m norr står en stor skara tunga skådare och spanar efter tärnan, Michael, spana av området du så kollar jag karaktärerna i boken säger Stefan. Vi står på en betongbrygga, Michael och jag kikar efter tärnan men den syns inte till, jag ser i min kikare att skådarna ovan oss fortfarande tittar norrut så det verkar som om den inte har passerat än. Inte en tärna syns i skyn så Michael och jag tittar bägge i boken på de karaktärer som är specifika för fågeln, Michael tittar upp ur boken som för att memorera hur den ser ut, där är den, där är den skriker han, Stefan och jag tittar upp, och där 7 till 8 meter från oss utanför bryggan flyger den, det första som slår mig är den korta svarta näbben och den korta stjärten. Michael säger, vilken …… prakt obs. Den är klockren, kolla näbben säger Stefan, kolla dom breda vingarna och den kraftiga kroppen säger Michael, ja, den är klockren, inga tvivel, vi följer fågeln tills den försvinner ur vårt synfält och iakttar dess minsta rörelse. Jag tittar över till de skådare som står norr om oss för att se dess glädje men de tittar fortfarande norröver som om fågeln inte passerat ännu. Det visade sig att de aldrig fick se sandtärnan, antagligen hade den flugit in över landet och mellan oss och dom flugit ut igen till kusten, det kan förklara att vi inte såg den när vi sökte över havet och att den bara plötsligt dök upp. Vi går tillbaka till gräset bakom oss för att fika men Stefan är för upphetsad för att sätta sig ner, jag måste rapportera, men vart … är vi någonstans, jag tror vi är strax under Össby, men jag är inte säker säger Michael, jag tror också det men jag vet inte, hur skulle det se ut om jag rapporterade det och vi var någon annanstans, då skulle jag bli halshuggen säger Stefan. Du kan ju inte larma om du inte vet var du är någonstans, det måste ju folk förstå säger jag, sätt dig ner så fikar vi och sedan åker vi och tittar på den där aftonfalken. Vi mäter avståndet till byn norr om oss med trippelmätaren på bilen när vi åker så vi vet exakt var vi befann oss när vi såg sandtärnan vilket Rk kräver i den rapport vi skall skriva för att få den bekräftad, 700 m syd Össby var det. Vi letade efter aftonfalken där han skulle befinna sig vid en gård på alvaret, men allt vi såg var två falkar vi inte kunde artbestämma. Alvaret står nu i full blom med bla Adam o eva, krutbrännare och bergskrabba. Vi åker till södra udden och fikar på blå fågeln och när vi kommer ur restaurangen träffar vi paret som först såg sandtärnan och bekräftade att det var en sandtärna som dom sett, dom ber oss skriva till Rk för att få den bekräftad.

Ladusvalor

När vi skådat en stund vid udden beger vi oss till campingen för kvällen där vi pratar om dagens händelser till skymning faller. Nästa dag stannar jag kvar vid campingen för att botanisera vid dom vida beteshagar som omsluter oss, jag fotar bl.a. ängsmaskros, sjöranunkel och lite andra växter jag finner. Michael och Stefan åker ännu en gång för att hitta aftonfalken vilket dom inte gör. När dom kommer tillbaka till campingen packar vi våra saker och börjar vår resa hem till Stockholm med ett kort stopp vid Stenåsa bokhandel.


Text. Thommy Åkerberg
Foto. Thommy Åkerberg
2002-06-27